Vem är jag?

Paul

• Ögondiagnostik
• Homeopati
• Pulsdiagnostik
• Ansikts o Kroppsdiagnostik

När jag var 6 år gammal så började mina problem med epilepsi. Under många år, närmare bestämt 23 käkade jag inte mindre än ca 75000 tabletter av olika slag för att hålla epilepsin i schack. Jag provade att sluta ett flertal tillfällen men fick alltid anfall efter några dagar. Ju längre tiden gick märkte jag att jag blev mer och mer förvirrad av mina mediciner. Hur skulle jag kunna leva med detta om jag bara blev mer och mer förvirrad? 

Det var då jag i kontakt med en kurs som kallades för Polaritetsterapi. Vid första kursen gick vi inte in så mycket på mina sjukdommar men den nästkommande kursen som min nuvarande lärare Benno Svensson hade sa han, ge mej några månader så ska vi nog ordna det. Detta trodde jag givetvis inte på för vetenskapen hade ju kommit fram till att detta var obotligt. Men jag var villig att prova för jag kunde inte gå omkring så här. Och döm om min förvåning redan efter ett par veckor kände jag mej mycket bättre. Så därför tog jag beslutet att prova att sluta med mina mediciner. Jag har sedan dess aldrig tagit någon kemisk medicin och mår alldeles förträffligt. Med andra ord det som vetenskapen påstår att vara obotligt behöver inte vara sant det är jag ett levande bevis för.

Med denna lilla berättelse vill jag få er som misströstar, att lägg inte ner er stridsyxa för det finns andra vägar att gå. Inom kvantfysiken har man påvisat att människokroppen endast bestå av 4% materia om man pressar ut allt och eftersom vetenskapen av i dag enbart koncentrerar sig på den fysiska materia genom röntgen och blodprover så betyder ju detta att dom bara kan se 4% av sanningen men dom andra 96% då, finns inte dom?

Besök också vår vän!